Är det inte konstigt...
Här har vi tagit hand om dig, gett dig fina kläder, gett dig näring varje dag och du tackar oss genom att beströ hela lägenheten med en odör som i det närmaste liknar uppkastning och katt-urin.
Jag talar förstås om vår julgran, som förvisso inte barrade något märkbart men däremot luktade något vedervärdigt såhär på slutet. Jag tog saken i egna händer och skulle bära ut trä't, men då skrek han "NEEEEJ" (oklart om jag kanske hittar på just detta) och klamrade sig fast i julgransfoten. Det blev en otäck brottningsmatch i vilken julgransfoten välte och 3 veckors julgranspiss-vatten läckte ut över köksgolvet.
Hihihi, fnissade herr Gran, men då passade jag på att släpa ut växthelvetet ur lägenheten och ut på parkeringen. Nu står han lutad mot buskaget bakom vår skåpbil och väntar på att bli fraktad till närmaste avlastningsplats. Han kan gott stå där och skämmas ett par dagar tycker jag.
Väl tillbaka i lägenheten fick jag skura golv och dammsuga barr i ett par eldiga minuter, och sedan tvätta samtliga städattiraljer som varit i kontakt med den stinkande vätskan noggrannt innan jag kände mig någorlunda nöjd med lägenhetsdoften.
Men ändå. Ändå älskar jag julen.